Jesu födelse och Betlehemsstjärnan

Vår moderna, västerländska tideräkning utgår från tidpunkten för Jesu födelse som räknades fram och fastställdes av munken Dionysius Exiguus på 500-talet. Senare forskning har visat att Dionysius förmodligen hade fel i sina beräkningar och de flesta historiker anser idag att Jesus förmodligen föddes någon gång under åren 7 - 4 f.Kr. Men stämmer verkligen detta? Hur fel hade egentligen Dionysius? Vad baserar den senare forskningen sina slutsatser på och hur trovärdiga är dessa slutsatser? Finns det källor där man kan finna upplysningar som gör att man mer exakt kan fastställa tidpunkten för Jesu födelse? Ja, frågorna är många och ju mer man läser om saken desto mer övertygad blir man att den officiella historieskrivningen har misstagit sig på en rad punkter. Vi kommer här att gå igenom några av dem.

De bibliska källorna

De bibliska evangelierna ger några knapphändiga upplysningar om tiden för Jesu födelse: Matteusevangeliet berättar för oss att Herodes var kung vid denna tid samt att Herodes lät döda samtliga gossebarn i Betlehem som var två år eller därunder. En tid därefter dog Herodes (Matt 2:1-20). Lukasevangeliet anger att Augustus var kejsare i Rom samt att Quirinius var ståthållare i Syrien. En skattskrivning skulle dessutom äga rum (Luk 2:1-2). Lukasevangeliet ger även upplysningen att Johannes Döparen blev kallad till sin tjänst under det 15:e året av kejsar Tiberius regeringstid (Luk 3:1-2). Jesus, som var sex månader yngre än Johannes, trädde fram då han var ”omkring 30 år” och lät sig döpas av Johannes (Luk 3:21-23). Bibeln ger oss alltså inga exakta svar kring när händelsen ägde rum. Det borde däremot vara möjligt att utifrån bibelns uppgifter se oss om i de olika historieböckerna för att på något eller några år när kunna fastställa när Jesus föddes.

Historikerna och Josefus

Kejsar Augustus regeringstid kan fastställas med stor exakthet. Han blev kejsare av Rom efter slaget vid Actium i september år 31 f.Kr. och regerade därefter fram till sin död den 19 augusti år 14 e.Kr. Augustus efterträddes av Tiberius vilket innebär att Lukasevangeliets information om Tiberius 15:e regeringsår motsvarar åren 28-29 e.Kr. Beträffande Herodes så råder det emellertid en stor osäkerhet kring hans dödsår. Bland historikerna anses det allmänt att Herodes dog år 4 f.Kr. Som stöd för detta påstående vänder man sig till den romersk-judiske antike historikern Flavius Josefus (ca 37 - 100) som anger att kung Herodes dog strax efter en månförmörkelse och före påskhögtiden 37 år efter det att han blivit kung. Herodes utsågs mycket riktigt till kung år 40 f.Kr. av romarna, vilket sätter Herodes dödsår till 4 - 3 f.Kr. Då ingen månförmörkelse ägde rum år 3 f.Kr. anser man att det var månförmörkelsen den 13 mars år 4 f.Kr. som Josefus åsyftade. Herodes bör således ha dött någon gång mellan denna månförmörkelse och påskhögtiden 29 dagar senare. Men riktigt så enkelt är det inte...

Problemen med Herodes dödsår

Herodes utsågs till kung av romarna år 40 f.Kr. men blev i praktiken kung först tre år senare, år 37 f.Kr., då Jerusalem erövrades. Då man kontrollerar Josefus upplysningar kommer man ganska snart fram till slutsatsen att det med all sannolikhet måste vara detta år han räknar som det inledande året på Herodes regeringstid. Herodes död borde i så fall ha skett någon gång under åren 1 f.Kr. - 1 e.Kr. Skedde det då någon månförmörkelse under denna period? Ja, faktiskt - inte bara en månförmörkelse utan tre, varav två var synliga i Jerusalem. De inträffade den 10 jan och den 29 dec år 1 f.Kr. Dessa två månförmörkelser är dessutom bättre kandidater än den allmänt föreslagna förmörkelsen år 4 f.Kr. av flera skäl: Förmörkelsen år 4 f.Kr. inträffade mitt på natten då de flesta sov. Den täckte dessutom bara 37 procent av månens yta och passar tidsmässigt sett dåligt in på Josefus vidare beskrivningar om judarnas storslagna begravningsförberedelser för Herodes. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med tid till att hinna med allt det som Josefus beskriver under de få dagarna mellan Herodes död och påskhögtiden.

Månförmörkelsen den 10 jan år 1 f.Kr. var en total förmörkelse och varade under flera timmar från tiden kring midnatt till ca kl 3 på morgonen. Månförmörkelsen den 29 december samma år var å ena sidan endast partiell (58 procent av månytan) men borde å andra sidan ha varit mer spektakulär eftersom den nådde sitt maximum precis efter månens uppgång då alla hade möjlighet att se fenomenet. Båda förmörkelserna passar mycket bättre in tidsmässigt med Josefus beskrivningar av Herodes död och begravning.

Går det då att avgöra vilken av de två månförmörkelserna som kan vara den rätta, det skiljer trots allt nästan ett helt år emellan dem? Judarna baserade sin kalender på månens faser. Månförmörkelsen den 29 december kan knappast ha undgått dem då de förväntade sig att se fullmånen stiga upp över horisonten ca 20 minuter efter det att solen hade gått ner. Men istället fick de först se den upplysta delen av månen i kvällsskymningen innan den förmörkade delen sakta framträdde allteftersom himlen blev mörkare. Förmörkelsen borde därför ha gjort intryck på judarna. Det finns dessutom en gammal judisk tradition som placerar Herodes dödsdag till den andra dagen i månaden shevat i den judiska kalendern. Den enda av de två månförmörkelserna som inträffar före detta datum det aktuella året är den som inträffade den 29 december. Den 2 shevat inföll 18 dagar senare, den 16 januari år 1 e.Kr. Denna dag är en betydligt bättre kandidat än den officiellt föreslagna tidpunkten för Herodes död och den ger oss även en plattform för att undersöka andra pusselbitar som kan bidra till att lösa gåtan kring Jesu födelse och död.

De vise männen

Matteusevangeliets andra kapitel beskriver hur några vise män från östern kommer till Jerusalem och frågar efter den nyfödde kungen vars stjärna hade blivit synlig. Detta är den klassiska julhistorien om de tre vise männen och julstjärnan som de flesta av oss har hört talas om. Bibeln nämner i och för sig ingenting om hur många de var och vad det var för en stjärna som de såg. Teorierna kring denna händelse har varit, och är fortfarande, många.

Matteus använde sig av det grekiska ordet magoi som benämning på de vise männen. Vi använder faktiskt samma ord i svenskan än i dag då vi talar om magiker. De vise männen har alltid framställts som astrologer och astrologin var förvisso en aktad vetenskaplig disciplin i det persiska riket. En av våra bibelöversättningar använder också ordet ”stjärntydare” (NT81) men vanligen översätts ordet magoi med ”vise män” (FB, SRB, NT17). Perserna, som på den tiden styrdes av den partiska dynastin, tillämpade någonting som liknade en tvåkammarriksdag där den ”andra kammaren” bestod av Sophoi, ”de vise”, och den ”första kammaren” bestod av Magoi, ”de höga eller de stora”. De vise männen kanske inte var astrologer i första hand utan snarare mäktiga politiker och styresmän?

Perserna var också kända för att vara duktiga på hästryggen. Det persiska kavalleriet hade åstadkommit mycket svår skada på de romerska härarna under många års tid och de var mycket fruktade av romarna. Hästen var det primära transportsättet för perserna och våra vise män borde därför ha ridit på hästar och knappast på kameler som det så ofta framställs i våra julmålningar. Med tanke på den oro och förskräckelse som deras frågor om judarnas nyfödde konung orsakade, både i Jerusalem och hos Herodes själv (Matt 2:3), så tyder det mesta på att de vise männen var högt uppsatta och att de således red i ett följe som omfattade betydligt fler än tre personer. De var med all sannolikhet beskyddade av kavalleristyrkor då de ridit 75 mil in på romerskt territorium. Herodes var en romersk lydkonung som blivit utnämnd av kejsaren i Rom och inte av judarna själva. Herodes var inte heller av judisk börd så man kan ha full förståelse för både Herodes och Jerusalems förfäran då staden plötsligt gästades av persiskt kavalleri som ville hylla judarnas nyfödde konung!

Det persiska riket var stort och mäktigt. Det innefattade stora områden av det land som förr kallades Babylonien. Kontakterna och de nära banden med judarna existerade sedan den babyloniska fångenskapen då det judiska folket hade deporterats österut. Många perser var ättlingar till de judar som aldrig återvände från fångenskapen. Profetiorna från Daniels bok om en kommande furste var därför kända och aktade även hos perserna. De visste utifrån Danielbokens 9:e kap. att en smord fuste skulle födas vid en given tidpunkt omkring år 3 – 2 f.Kr. Man stödde sig mycket på Bileams profetia i 4 Mos 24:17 – 19. Här citeras den 17:e versen: ”Jag ser honom, men inte denna tid, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ner alla söner till Set”.

Betlehemsstjärnan

För perserna var detta en stor händelse och stjärnorna hade dessutom bekräftat att han nu hade blivit född. Men vad var det då för ett himlafenomen som perserna såg? Bibeln nämner en stjärna, men ordet stjärna kunde betyda väldigt mycket på den tiden. även planeter, meteorer och kometer kunde gå under samma benämning. Enligt bibeln var stjärnan rörlig, den hade haft sin uppgång och hade varit synlig i ett par års tid (Matt. 2:2, 2:7, 2:9, 2:16. NT81 och FB översätter 'i öster' med 'gå upp' vilket är en bättre översättning). Stjärnan hade inte bara varit rörlig, den hade dessutom stannat vid en viss tidpunkt (Matt. 2:9). Det finns bara två himlafenomen som uppträder på detta vis – kometer och planeter. Kometer är i regel ganska snabba objekt på himlen och dessa fenomen varar sällan längre än 100 dagar och absolut inte så länge som 2 år. Kometer är dessutom periodiska och inga kända kometer kan knytas tillbaka till tiden för år 3 – 2 f.Kr. De talade dessutom om hans stjärna (Matt 2:2) vilket tyder på att stjärnan var känd och förknippad med en kunglighet – en komet hade varit ett oväntat och okänt objekt som rubbade astrologernas cirklar, därför sågs kometerna oftast som olycksbådande. Det enda alternativ som då återstår är alltså planeterna.

Fanns det några händelser på himlavalvet där våra kända planeter och stjärnbilder spelade en roll under perioden 3 – 2 f. Kr? Ja, faktiskt! Under denna period utspelar sig en kedja av intressanta händelser som måste ha fått dåtidens persiska astrologer att bli förstummade. Men låt oss först sammanfatta vad vi kommit fram till: Vi söker alltså en planet förknippad med konungslig makt som varit synlig fram till dess de vise männen besökte Jerusalem omkring två år senare. När de red mot Betlehem stannade planeten eller, med astronomiskt språkbruk, blev stationär innan den skulle till att påbörja eller avsluta en retrograd bana.

Allting börjar just före gryningen den 1 aug år 3 f.Kr. då planeten Jupiter går upp över horisonten. Jupiter har alltid betraktats som kungsplaneten och har fått sitt namn efter den romerska motsvarigheten till grekernas Zeus, gudarnas konung. Den 13 augusti kunde man se både Jupiter och Venus nära varandra just före soluppgången. Den 18:e skymtade Merkurius just innan solens första strålar visade sig och den 1 september stod Merkurius och Venus endast en tredjedels grad ifrån varandra i stjärnbilden Lejonet. För astrologerna var detta goda nyheter: Kungsplaneten hade lämnat solen, gudarnas fader, för att förena sig med jungfrumodern Venus i stjärnbilden Lejonet, symbolen för juda stam i Israel. Gudarnas budbärare, Merkurius, hade i sin tur lämnat solen för att möta Venus, jungfrumodern.

Allt slutar emellertid inte med detta. Planeten Jupiters dans på himlen under de kommande månaderna skulle visa sig vara minst lika intressanta för dåtidens vise: Jupiter uppehöll sig, även den, i stjärnbilden Lejonet. Under de kommande åtta månaderna skulle Jupiter passera över stjärnan Regulus, inte bara en gång utan tre gånger! Regulus är den starkast lysande stjärnan i Lejonet och kallas även för prinsstjärnan (Regulus = prins). Den 17 juni år 2 f.Kr. möttes Jupiter och Venus igen. Denna gång såg det ut som om de skulle kollidera då de stod endast 1/50 grad ifrån varandra och lyste som om de vore ett enda objekt på himlen. Drygt två månader senare, den 27 augusti, skulle Jupiter slutligen ”kollidera” med ytterligare en planet – Mars. Denna gång i stjärnbilden Jungfrun. Jupiter och Mars befann sig då endast 1/7 grad från varandra och Merkurius samt Venus var alldeles i närheten - i gryningen den 27 aug år 2 f. Kr såg alltså astrologerna fyra av de fem synliga planeterna befinna sig tätt samlade vid horisonten.

Jupiter den 10 aug år 3 f.kr.

Den vita linjen anger Jupiters bana från den 10 aug år 3 f. Kr och några månader framåt i tiden. Jupiter (Kungsplaneten) passerar Regulus (Prinsstjärnan) i Lejonets stjärnbild inte mindre än 3 gånger. Lejonet var symbolen för Juda stam.

Efter de avslutande händelserna i stjärnbilden Jungfrun sätter sig kungsplaneten Jupiter i rörelse västerut mot Judéen. Detta kan ha varit det tecken som de vise männen väntat på. De följde efter stjärnan som ledde dem mot Judéen under flera veckors tid. När de slutligen nådde Jerusalem hade Jupiter stannat upp då den var i konjunktion i söder, rakt över Betlehem och återigen i stjärnbilden Jungfrun. Det var den 25 december år 2 f.Kr.

När föddes Jesus?

När man läser matteusevangeliets andra kapitel framgår det att Jesus måste ha varit född en tid innan de vise männen besökte Betlehem. Herodes gav bland annat order om att döda alla barn i Betlehem som var två år gamla eller därunder med utgångspunkt från de tidsuppgifter som de vise männen gav honom. Herodes ser med andra ord inte ut att ha fått några exakta uppgifter om när Jesus föddes.

En liten ledtråd får vi från Lukasevangeliet som anger att några herdar vaktade sin hjord om natten då de fick bud om att en frälsare blivit född (Luk 2:8ff). Fåren vaktades bara på detta sätt under vår eller höst när lammen skulle till att födas. Skattskrivningen kan också vara en indirekt ledtråd då dessa oftast skedde då folket var som rikast, det vill säga på hösten då skörden var säkrad.

Lukasevangeliet berättar att ”Jesus var omkring 30 år när han började sin gärning” (Luk 3:23). Just det faktum att Jesus var ”omkring” 30 år behöver inte betyda att han var någonstans mellan 25 – 35 år som vissa hävdar. Lukas använder ordet ”omkring” i flera sammanhang där han avser en exakt siffra (se t ex Luk 8:42, 9:28, 13:18, 23:44 och Apg 19:6 – 7). Samma evangelium ger oss även upplysningen att Johannes Döparen började sin gärning under kejsar Tiberius 15:e regeringsår, 28 – 29 e.Kr. (Luk 3:1). Jesus, som var ca 6 månader yngre än Johannes, borde i så fall ha blivit döpt av honom någon gång omkring år 29. Jesu födelse skulle då, med tanke på det som vi hittills grävt fram, placeras någonstans kring hösten år 2 f.Kr.

Kyrkofäderna

Ett antal av antikens kyrkofäder bekräftar också år 3 – 2 f.Kr. som Jesu födelseår:

Tertullianus (ca 160 – 225): ”Efter Kleopatra regerade Augustus i 43 år. Totalt regerade Augustus i 56 år. Under Augustus 41:a regeringsår, då han hade regerat i 28 år efter det att Kleopatra dött, föddes Kristus. Och samme Augustus överlevde, efter Kristi födelse, i 15 år” (Test. Ad Judaeus C.8) Augustus blev konsul år 43 f.Kr. Jesu födelseår kan redan här räknas fram till år 2 f.Kr. Augustus dog i augusti år 14 e.Kr. vilket, även det, bekräftar år 2 f.Kr. som Jesu födelseår. Upplysningen om att Jesus föddes 28 år efter Kleopatras död (som av alla historiker anses ha dött år 30 f.Kr.) ger också år 2 f.Kr. som födelseår.

Irenaeus (ca 130 – 200): ”Vår Herre föddes kring Augustus 41:a regeringsår”. Det vill säga omkring år 3-2 f.Kr.

Eusebius, biskop av Caesarea (264 – 340): ”Det var i det 42:a året av Augustus regering, det 28:e efter Egyptens erövring och Antonius och Kleopatras död, då ptolemeerväldet upphörde, som vår Frälsare och Herre Jesus Kristus föddes i Betlehem i Judéen enligt profetiorna om honom” (Kyrkohistoria I 5:2). Augustus 42:a regeringsår pågick från hösten år 2 f.Kr. till hösten år 1 f.Kr. Det 28 året efter kapitulationen pågick från hösten år 3 f.Kr. till hösten år 2 f.Kr. Detta anger tidpunkten för Jesu födelse till hösten år 2 f.Kr.

Julius Sextus Africanus (200-talet): Placerade Jesu födelse till år 5499 (vilket relaterar till världens skapelse och motsvarar den 194 olympiadens år nr 2; 3 – 2 f.Kr.).

Origenes (ca185 – 253): Lade fram en beskrivning vars innehåll i stort sett var detsamma som Tertullianus. Födelseår: 2 f.Kr.

Ytterligare minst tio antika historiker och kyrkofäder förlägger Jesu födelseår till år 3 – 2 f.Kr.

Quirinius och skattskrivningen

Lukas skriver att vid tiden för Jesu födelse var Quirinius guvernör eller ståthållare i Syrien (som Judéen då tillhörde) samt att en skattskrivning skulle ske (Luk 2:1 – 2). Det går att skapa en syrisk guvernörslängd med de historiska uppgifter som finns tillgängliga. Denna längd säger att Quirinius var guvernör åren 6 – 7 e.Kr, åtskilliga år efter det att Jesus föddes, samt att guvernörerna borde heta Saturninus eller Varus om Jesus föddes mellan de officiellt vedertagna åren 7 – 4 f.Kr. Guvernörslängden har ofta använts som ett slags bevis för att visa att Lukas inte visste vad han talade om. Denna längd lämnar dock ett hål just för åren 3 – 2 f.Kr. Mycket talar för att Quirinius var guvernör även för dessa år, vilket skulle betyda att han varit guvernör över Syrien två gånger.

Det har också påståtts att det inte skedde någon skattskrivning under perioden kring Jesu födelse. Alla romerska undersåtar betalade en slags egendoms- och förmögenhetsskatt, tributum soli, som fastställdes vart 14:e år. En skattskrivning borde ha ägt rum år 9 f.Kr. eftersom man vet att en sådan skattskrivning skedde år 6 e.Kr. Men man var även tvungen att betala en personlig skatt, tributum capitis, vilket innebar att samtliga romerska undersåtar måste inställa sig på sin födelseort för sin skattskrivning. Det var precis detta som Josef och Maria var tvugna att göra enligt Lukas. Denna skattskrivning kan mycket väl ha ägt rum mitt emellan egendomsbeskattningarna, det vill säga år 2 f.Kr. Historiska källor visar att fler än en skattskrivning verkligen skedde då Quirinius var ståthållare i Syrien. Den engelska bibeln (NIV) översätter den något kryptiska upplysningen i Luk 2:2 enligt följande: ”Detta var den första skattskrivningen som ägde rum då Quirinius var ståthållare i Syrien”. Denna vers får nu en logisk innebörd; den första skattskrivningen under Quirinius styre, tributum capitis, ägde rum år 2 f.Kr. Nästa skattskrivning, tributum soli, skedde år 6 e.Kr. då Quirinius åter var ståthållare i Syrien. Den senare skattskrivningen omtalas av Josefus då den orsakade upplopp vilket också nämns av Lukas (Apg 5:37).

Sammanfattning

Den officiella åsikten att Herodes dog år 4 f.Kr. är med all sannolikhet felaktig. Herodes död kan flyttas fram till den 16 jan år 1 e.Kr. Jesu födelse kan därmed förläggas till någon gång under perioden 3 – 2 f.Kr, troligen till hösten år 2 f.Kr. Ett flertal av kyrkofäderna ger stöd för denna tidpunkt och Lukasevangeliet ger ledtrådar som visar att så troligtvis är fallet.

Den skattskrivning som Lukas beskriver skedde med all sannolikhet under hösten år 2 f.Kr. Quirinius var guvernör två gånger vilket förklarar den tidigare så kryptiska informationen i Luk 2:2. Den andra skattskrivningen under Quirinius styre skedde år 6 e.Kr.

Betlehemsstjärnan kan mycket väl ha varit en serie av planetkonstellationer där Jupiter spelade huvudrollen. Perserna, som var hemfallna åt astronomi och astrologi, letade efter himlens tecken för den kommande Messias som snart skulle framträda enligt Danielsboken.

Få passager i bibeln har ifrågasatts så mycket som evangeliernas upplysningar om Jesu födelse. Vid en närmare granskning så har det alltid visat sig att Bibeln är ett utmärkt historiskt dokument som är fullt tillförlitligt. Bibeln har dock ytterligare en dimension, en betydligt viktigare sådan. Liksom de vise männen gav sig ut på en lång resa för att finna sin Messias så kan även du finna honom. Ditt sökande kan faktiskt ha tagit slut precis här. Valet är helt och hållet ditt. Herodes valde att eliminera allt som kom att stå i vägen för hans position och hans personliga karriär, de vise männen valde att böja knä för sin Konung. Bibeln presenterar Jesus Kristus som din frälsare och Herre. Den har visat sig vara historiskt sann och jag lovar dig att de löften som finns i den också är sanna.

Källor och referenser:

Arthur Eedle, Seven Steps To Bethlehem
Barry Setterfield, The Christmas Star
Astronomiska illustrationer genererade av SkyMap: www.skymap.com

Bibelöversättningar:
Nya Testamentet 1917 (NT17) och 1981 (NT81), Svenska Folkbibeln (FB), Svenska Reformationsbibeln (SRB).